Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Fy vilken dag! Tråkiga besked som påverkar hela ens liv.
Tur att det är en ny dag imorgon då hela min lilla familj är samlad. Hoppas bara klumpen i magen vill försvinna:-(
Känner mig som lilla killen på kortet.

2012-09-14 @ 20:39:01 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Inskolning vecka 2

Jag är så stolt över Anton:-) Det går så bra för honom på förskolan, han äter nästan själv & är alltid nöjd & belåten. Igår ramlade han & slog i bakhuvudet när jag var med, han var jätte ledsen & det blev en ganska stor bula. Det som kändes fint var att han inte behövde min tröst utan han var nöjd när hans fröken tröstade honom & efter någon minut var han glad igen.
Idag lämnade jag honom i 4 hela timmar & det var första gången han skulle sova middag där. Han sov 1 timme & 40 min....
Det är så skönt att han trivs - då kan jag med gott samvete börja jobba.
Apropå jobb - de ringde från Landstinget igår & sa att de blir sena med utvalet av person för kurators jobbet. Chefen skulle åka till Kanada i 2?! veckor - så någon gång efter den 28 sept får jag svar.

Jag tänker positivt & ser det som ett tillfälle att njuta av tiden med Anton som finns kvar. Han får skolas in långsamt & vi hinner vänja oss båda två.

Såg nyss att ett nytt kuratorsjobb ligger ute & väntar på mig!

2012-09-12 @ 22:39:38 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Inskolning & besök

Förra veckan kom Antons bästa kompis Mir med mamma & hälsade på oss:-) Som vi har saknat dem - det är så fint att kunna träffas som om vi aldrig varit ifrån varandra. Båda killarna är ganska lika i sin utveckling och de hade så skoj tillsammans.
 
I tisdags började inskolningen på Trossögården för Anton. Han har haft det bra alla dagar. Idag var han helt ensam med sin fröken och han var glad hela tiden. Tittade inte ens efter mig eller sa mamma någon gång - det känns bra. Jag är så stolt över honom, han klarar av nya saker varje dag. Jag däremot tycker det känns jobbigt när jag ser hur ledsna många andra barn är på avdelningen, många är trötta och saknar sina föräldrar. Det händer förstås lite olyckor, en pojke ramlade när han var trött och slog upp sitt ögonbryn:-( Han somnade i frökens knä - medans Anton lekte vidare....
 
Denna vecka ska jag få reda på om jobbet blir mitt. Kan säga att jag pendlar mellan hopp & förtvivlan. Det är så mkt som står på spel. Jag har nog gett upp tanken på att det kommer att bli mitt (kanske för att inte jag inte orkar bli för besviken)....
 
Hur det än blir är jag glad över min fina familj. Det finns så mkt kärlek och jag är tacksam för varje dag som vi har tillsammans:-)
 
Sötingar! Anton har blivit en klätterapa!
 

Nyvakna:-)
 

Två vänner som tycker om varandra :-)
 

Bus på G :-)
 

Anton tycker mkt om sin fina "Stickosaurus" :-)
2012-09-06 @ 21:58:39 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Sök i bloggen
Senaste inläggen
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0