Tid för reflektion
Det känns som om jag i cirka ett års tid har legat i dvala. Så fort jag blev gravid i slutet av juli 2013 blev hjärnan till mos och min kropp orkade ingenting. Jag blev snabbt sjukskriven och jag önskade att jag skulle kunna ligga på soffan och förbereda mig, läsa mängder av böcker och njuta av ensamtiden. Men eftersom mitt balanssinne blev så oerhört påverkat kunde jag varken läsa eller titta på film. Jag spenderade alltså nio månader i soffan med en mosig hjärna som inte kunde tänka klart och ett oroligt hjärta som önskade så att allt skulle gå vägen.
Idag är jag så otroligt tacksam för Julian deman ljuvliga varelse. Anton mitt hjärtats solstråle och Jonas min trogna livskamrat. Sedan har jag även börjat känna i mitt hjärta hur mycket Karlskrona betyder och vad det kan ge och ger oss. Det finns ett lugn här som en orolig själ som mig kan behöva. Det är vackert och havet ger mig sån ro...Jag och Jonas har byggt upp vår familj och våra karriärer här - vårt liv är här.
Under denna sommar och speciellt senaste veckan uppe i Norrland har jag tänkt och kännt efter. Jag ska fortsätta känna efter med hjärtat under hela mammaledigheten. Jag ska försöka ändra mitt liv och min tid till att investera i mig själv och min familj. Jag ska träna upp min kropp igen så den blir stark och pigg. Jag ska öva upp min hjärna igen genom att studera och läsa intressant litteratur och jag ska fylla mitt hjärta med kärlek genom min familj och vänner. Tiden vid tv och internet/dator ska skäras ner. Jag ska uppta ngt intresse som sång, foto eller gitarr igen. Jag känner mig oerhört peppad och lugn i hjärtat inför hösten. Jag är så rik och lycklig. Just nu är jag närvarande. Tackar mina söner för detta ❤️
