Länge sen! Och Anton snart 18 månader....
Sedan sist har livet rullat på och nästan alla dagar går i rasande tempo. Sedan jag började jobba 8 oktober har jag äntligen hittat tillbaka till att bara vara mig själv igen och inte enbart mamma till Anton.
Jag älskar mitt jobb och jag har super fina arbeteskamrater.
Anton trivs på dagis och lär sig nya saker varje dag. Den enda ångesten jag har består av de intensiva veckor då jag måste hämta Anton sent på dagis, då han nästan alltid är kvar sist.
J lämnar vid 08, och jag hämtar vid kl 18, väldigt långa dagar för en liten pojke. Sen hinner vi bara kramas i en liten stund tills han ska käka och sedan sova vid kl 19.
De få dagar då jag hämtat runt kl 16 eller har varit guld värda, då får vi bustid tillsammans och min ångest försvinner. För jag älskar honom så och vill vara med honom såklart!
Den 7 januari börjar jag på nytt jobb. Lite av en dröm faktiskt. Ett underbart erbjudande som jag inte kunde tacka nej till. Så nu börjar jag i Landstinget igen som kurator. Ingen myndighetsutövning och förmodligen mindre stress och bättre arbetstider.
Jag tror det blir perfekt!
Och en sak till...Nja jag håller det för mig själv ett till tag:-)
Anton älskar att sitta på riktiga stolar och knappra på datorn, han ska göra allt som vi gör!
Numera äter han bara själv och blir arg om han inte får bestämma eller göra allt själv!
Efter dagis är Anton trött och vill titta på Teletubbies eller Secret Garden...
Anton älskar att läsa & måla vid sitt egna bord...
Men det killen älskar mest är att klättra! Att klättra överallt och på riskabla ställen är dagispersonalen van vid...
Första advent & Anton är faschinerad av all snö!
Anton kan numera säga runt 50 olika ord, men bara när han själv vill, Han kan ta på sig jacka och skor nästan själv. Han går i trappor upp och ner jätte bra.
Anton är bestämd och är besatt av knappar, älskar att tända och släcka. På dagis har det fått tejpa alla knappar för Anton är där hela tiden. Anton klättrar på stol och bord, lådor, sätter på micron och försöker öppna dörrar.
Får han inte som han vill gräter han lääänge länge, men kommer sen och kramas och pussas:-)
Vad jag älskar lilla killen!!!
