antonjulian

Som ni märker skriver jag nästan aldrig vilket jag ångrar. Jag ska och kommer strax bli bättre på detta och det är enbart för min skull - det är fint att se tillbaka på livet och vardagen med min lilla familj. Just nu mår jag inte allt för bra och vissa dagar har varit hemska. Jag tror inte jag riktigt vågar känna efter. Men just nu ser det ut som om Anton får ett lilla syskon i maj. Men livet är skört och vissa dagar har inte ens läkarna vetat om fostret lever. En dag i taget... Jag är så lycklig och rädd samtidigt. Du måste få finnas. Vi älskar dig redan ❤❤❤❤ Håll ut!