antonjulian

Såg att jag skrev senast i mars. Mycket har hänt sedan dess! Jag fick tillslut fast jobb, jag är så otroligt glad :-) Det är en oerhörd lättnad att veta att jag själv kan jobba kvar så länge jag vill, arbetskamraterna är jätte bra och själva arbetet är så utvecklande. Kuratorsyrket passar mig väldigt bra, det är en bra och varierande tjänst med flera olika patientgrupper. Det är både enskilda samtal, gruppterapier och administration. Att få träffa alla dessa människor och människoöden och att få dela deras innersta tankar är väldigt givande. Ibland är det också svårt när patienter ligger inför döden och när de tillslut avlider. Är då väldigt skönt med handledning och samtal med andra kuratorer med lång erfarenhet.

 

Är så tacksam över hur livet ser ut. Anton är så duktig och trivs bra på förskolan. Det blir långa dagar för honom och ibland får jag dåligt samvete. Kanske borde jag jobba mindre? Men jag skulle få mer att göra om jag inte jobbade heltid. Jag börjar ofta runt 07 och slutar runt 17. Någon dag i veckan kan jag få pendla mellan 7-14 mil och då hinner jag inte hem förränn efter 18. J jobbar också långa dagar om inte längre så helgerna är mer än heliga!

 

På lördag åker vi till Rhodos med min mamma, bror , syster och hennes två barn. UNDERBART! Vi behöver detta!

 

I helgen var vi till sommarstugorna på Öland och vad Anton trivdes. Han åkte omkring på sin cykel och fick en sandlåda. Han fick spendera tid med sin farmor och Calle och faster. Det är fortfarande väldigt kluvet detta med att bo i Blekinge. Nu när jag fått fast jobb känns det som om vi aldrig kommer flytta hem...?