antonjulian

Jag skriver inte så ofta längre vilket är synd då det blir som en liten minnesbok över Anton. Dagarna för oss ser ganska så lika ut. Anton trivs på dagis, J trivs på sitt jobb & jag är nöjd över mitt...

Dessvärre är det ett vik till 1 september & jobbet måste erbjudas till en LAS:ad person. (En person som jobbat en längre tid inom Landstinget). Men min chef & mina kollegor kämpar för att få ha mig kvar, även facket så det finns en ljusning. Men det känns lite osäkert i magen och det är ledsamt. Tackar tjejen nej, blir det en fast tjänst till mig. Oh vad jag önskar att det blir så...

Jag tänker ofta tillbaka på hur jag levde innan Anton kom till världen. Jag var en rastlös, sökande och inte alltid så nöjd över tillvaron. Jag var rädd för att missa möjligheter, ville göra så mkt för att hitta mig själv & levde inte i nuet.
Idag känner jag ett inre lugn och är tacksam för varje dag. Det är så underbart att inte behöva söka & leta efter mig själv längre. Jag vet vad jag vill, vad jag har & jag kräver inget mer.
Livet är bra gott att leva!

I helgen hade vi besök ifrån Helsingborg & nästa helg kommer Mir & Veronica från Malmö & hälsar på.
Helgen efter åker vi hem till Kumla/Örebro & firar påsken.
Och i maj åker vi till Öland och ska renovera sommarstugorna. 18 maj åker vi till Rhodos och i juni när Anton fyller 2 år åker vi till Norrland & firar midsommar. Bästa syster Sandra gifter sig i slutet av juni & sen ligger hela sommaren framför oss...
Så mkt att göra & se framemot! Lycka är att få glädjas över livet & dagarna som går...