Huvudbry...
Jag vet inte vad det är frågan om men har livet alltid gått såhär fort? Vips så är Anton 7 månader, snart har han funnits lika länge på jorden som i min mage! Kärleken till Anton verkar inte finna några gränser, jag är förälskad varje dag, timme, minut och sekund. Det är fantastiskt att känna såhär mkt:-). Jag har funderat över arbete, dagis och framtiden för oss. Var helt övertygad om att jag ville jobba i sommar för att sedan kunna vara hemma till jan 2013. Min gamla chef ifrån barnkuratorstiden ringde och vill ha mig där i sommar:-) jag är smickrad & det skulle se bra ut i mitt cv. J skulle vara pappaledig i sommar och jag jobba. Men varför har jag då en klump i magen? Jag har jobbat varenda sommar sedan jag var 15 år ( inte förra då jag var höggravid och förbannade värmen) - och förbannade alla insulinsprutor som skulle vara i lagom temperatur. Nej, jag har jobbat varje sommar & nu har jag en liten underbar son som bara kommer vara såhär liten 1 gång i livet & jag har ju möjlighet att tillbringa sommaren med honom. Mitt ❤ vill att jag ska vara med Anton, & ju mer jag tänker på det desto mer känns det rätt! What to do? Bilden visar en nyvaken kille som håller i sin älsklingsleksak tandborsten samtidigt som han tittar upp på sin spelmobil som han hatälskar:-) jag vill alltid få vakna upp med honom såhär liten & nyfiken på livet!
