Kvällsångest
eller det kanske inte är ångest. Svårt att sätta fingret på känslan. Jag försöker intala mig att det ska bli bra att stanna kvar här. Jag har faktiskt lärt mig att tycka om Karlskrona. Det är en fin stad, lugn, underbar natur och med fina möjligheter till jobb. Det är nog det här med vänner. Utan Anton hade jag inte haft någon kompis tror jag?
I samband med graviditeten träffade jag en jätte fin tjej som fick barn 2 veckor innan mig. Tack vare henne har tiden här varit givande, vi har umgåtts varje vecka, tagit promenader, fikat, stöttat varandra - och Anton och Mir tycker om varandra. Vi går på babysång, babysim och hittar på saker.
Nu ska denna underbara människa flytta, det känns jätte ledsamt! Detta gör att jag får lite ångest för jag behöver vänner nu när jag är så mkt ensam med Anton. Vänner med barn:-)
Det finns fler mammor, men jag är inte den som tränger mig på. Det kommer förmodligen gå bra utan Veronica, men jag hoppas att jag & Anton inte blir ensamma nu?
För med vänner i Karlskrona blir allt så mkt enklare, då är det värt at vara kvar en stund. Det är ett bra ställe för Anton att växa upp. Till sommaren är det tänkt att jag ska börja jobba igen, jag längtar!
Jag ska skicka in en ansökan till helgen, börjar med ett sommarvik tänkte jag - som kurator igen. Om jag får det? Men det tror jag nog:-)
Känner mig dock lite blödigare sen jag fick barn, så det kommer nog vara känslomässigt jobbigt att vara barnkurator igen. Jag hoppas verkligen inte att ngt barn dör denna sommar, men det är ju ofta så tyvärr:-(
Jag är i varjefall oerhört tacksam varje dag för min fina fina familj! Att få barn är det bästa som hänt mig & J, det är nu livet har börjat. Det handlar inte om mig längre, utan om Anton och om oss som familj.
Jag var oerhört självisk förut och sökte ngt som jag aldrig hittade.
Nu är jag lugn inombords och är nöjd med mitt liv:-) Den känslan har jag haft nu i över 6 månader och den försvinner inte.....
De finaste som finns, kärleken till er är oändlig!
I samband med graviditeten träffade jag en jätte fin tjej som fick barn 2 veckor innan mig. Tack vare henne har tiden här varit givande, vi har umgåtts varje vecka, tagit promenader, fikat, stöttat varandra - och Anton och Mir tycker om varandra. Vi går på babysång, babysim och hittar på saker.
Nu ska denna underbara människa flytta, det känns jätte ledsamt! Detta gör att jag får lite ångest för jag behöver vänner nu när jag är så mkt ensam med Anton. Vänner med barn:-)
Det finns fler mammor, men jag är inte den som tränger mig på. Det kommer förmodligen gå bra utan Veronica, men jag hoppas att jag & Anton inte blir ensamma nu?
För med vänner i Karlskrona blir allt så mkt enklare, då är det värt at vara kvar en stund. Det är ett bra ställe för Anton att växa upp. Till sommaren är det tänkt att jag ska börja jobba igen, jag längtar!
Jag ska skicka in en ansökan till helgen, börjar med ett sommarvik tänkte jag - som kurator igen. Om jag får det? Men det tror jag nog:-)
Känner mig dock lite blödigare sen jag fick barn, så det kommer nog vara känslomässigt jobbigt att vara barnkurator igen. Jag hoppas verkligen inte att ngt barn dör denna sommar, men det är ju ofta så tyvärr:-(
Jag är i varjefall oerhört tacksam varje dag för min fina fina familj! Att få barn är det bästa som hänt mig & J, det är nu livet har börjat. Det handlar inte om mig längre, utan om Anton och om oss som familj.
Jag var oerhört självisk förut och sökte ngt som jag aldrig hittade.
Nu är jag lugn inombords och är nöjd med mitt liv:-) Den känslan har jag haft nu i över 6 månader och den försvinner inte.....
De finaste som finns, kärleken till er är oändlig!
Kommentarer
Postat av: AnnaW
Hej Sophia.
Kul att du har börjat att blogga, kommer att följa den :). Här har vi börjat att piggna till från maginfluensa hela familjen, fy vad hemskt det har varit. Lilla Kevin har klarat sig bäst.
Lite synd att ni blir kvar ett tag till, hade varit skoj att Kevin och Anton hade fått träffas tidigare men ni kommer ju hem i framtiden :). Kompisar kommer du att få :)
Ha det så bra, kram Anna.
Postat av: Sophia
Usch, stackars er! Tur att det kom innan julafton åtminstone! Jag bävar för den dagen Anton och vi kommer få den - har inte haft det på 15 år nu:-) Ja det hade varit mysigt att komma hem nu så att de små skulle kunnat träffas:-) Ta hand om er & ha en God Jul! Pussa Kevin & Wilton!
Trackback
