Helomvändning...
Så helt plötsligt uppstod ett behov av en liten blogg som jag kanske kommer skriva några gånger i per månad. Jag tror nog att det beror på att vi inte kommer flytta hem till Örebro på ett tag - hur länge vet vi inte?
Så för min familjs skull och min egen kan det vara trevligt att se vad som händer här nere för oss...
I fredags fick min sambo det ödestigra beskedet att han inte fick jobbet som vi hoppats på. Så himla typiskt att någon dåre ska slänga in en spontanansökan och sen få jobbet. Det stod faktiskt bara mellan J och en till - men sen kom den där dåren och ändrade hela vårt liv!
Jag fick lite panik eftersom jag faktiskt vill veta vad som ska hända med allt - var ska vi bo? Arbeta? Leva, bygga upp ett liv med våran lilla Anton? Ganska stora och viktiga delar i ens liv kan tyckas:-)
Jag behöver få veta - ha den tryggheten annars blir det smått kaos inombords.
Så för att försöka muntra upp mig själv (kanske även J) så bad jag honom skicka iväg en förfrågan om att få komma & titta på en lägenhet som lät fantastisk.
Kan ju alltid vara skoj att titta, om vi ens får komma tänkte vi.
På söndag kl 13 var vi där - och det kanske var den finaste lägenheten jag sett. Så charmig, gammal ifrån 1770, ett eget litet hus:-) Kändes rätt i magen på första sekund, även Anton var nöjd i bärselen på min mage.
Jag, J & Anton tittar oss omkring. Det är 2-våningar, mysiga och speciella utrymmen, inga grannar som stör. För bra för att vara sant:-)
När vi är klara frågar hyresvärden om vi vill ha den. Jag säger ja på en gång. Han tar vår adress och ska skicka kontrakt.
Vi går därifrån. Och det känns precis som om jag har fått för mkt växel tillbaka på en 100 -lapp och råkade få med mig 500 kr. J känner likadant.
Och på den vägen är det nu. Vi flyttar 1 mars.
Vi blir kvar i Karlskrona. Det känns?
Både och.
Detta är väl inte för alltid?
Härligt Sophia! Så himla spännande! Som sagt, det känns när det är rätt och oavsett om det är för alltid eller för nu så är det ju härligt när det känns rätt i magen!!
Jag känner igen känslan, jag vet precis hur det är. Jag fick flytta ifrån Växjö, tre månader efter jag precis flyttat dit pga av våldtäkt, jag ville inte flytta men var tvungen. Sagt och gjort, idag 1,3 år senare ångrar jag ingenting! Men det tar sin lilla tid. Ps, nu har du en trogen läsare oxå:)
Stor kram till er! Vart i Karlskrona ska ni bo o vad hände med den lgh ni har nu? Kram Veronica
Veronica, vi kommer på mitt i stan - västra vittusgatan, ca 1 min ifrån tågstationen om du vet:-) Lägenheten hemma i Örebro säger vi upp, när vi en vacker dag flyttar tillbaka så köper vi ngt nytt. Mathilda - jag ska tänka på dig när det känns svårt, du är så himla stark!
Och Linn kul att du vill läsa:-)
Kramar till er!
