antonjulian

Jag har i många år tänk på saker som jag vill förbättra & nu när jag har fått barn känns det extra viktigt. Jag anser att alla faktiskt kan göra ngt för någon annan människa - klysche som det låter med vi har det bra i Sverige! När Anton låg i magen skaffade vi ett fadderbarn, lilla Laxmi ifrån Indien genom ActionAid. En vacker dag ska Anton få träffa henne är det tänkt, jag vill att han ska få se hur andra barn har det. Men ny över till det som gör mig skenhelig, jag borde inte ge Anton så mkt julklappar - jag borde skänka mer pengar, köpa en get till en familj , för 500 kr får en fattig by i Indien en barnmorska. Istället får Anton en aktivitetskrokodil...Blir han gladare för det? Vad lär det honom och mig? Igår såg jag en dokumentär om barnen i Gaza, den var obeskrivlig :-( Jag grät hela natten & bredvid låg lilla killen. Jag känner att jag så gärna vill hjälpa till och bidra & att mitt och vårt sätt att konsumera inför julen gör mig illamående. Men ändå måste jag snart ut & handla en julklapp till J. Nästa år ska jag ändra på det, jag måste!!!! Men än så länge fortsätter jag att köpa & köpa.... Jag ska fundera ut några nyårslöften som ska hållas, ex. inte shoppa ngt nytt klädesplagg till mig på 6 mån - försöka att vara lite mer medveten....Undrar om jag kan lyckas?